Svensk ordbok 2009, webbversion
verb inlät inlåtit, pres. inlåter
in|låt·er●börja befatta sig
med ngt
komm.inlåta sig på affärerinlåta sig i en diskussion○äv. med avs. på person, ofta ngt nedsätt.börja ha umgänge
med ngn
hennes mamma hade varnat henne för att inlåta sig med främlingarinlåta sig i/på ngt, inlåta sig med ngnsedan 1559jfr äldre sv. inlåta, fornsv. inlata ’släppa in, lämna tillträde’
Subst.:vbid1-194072inlåtande