Svensk ordbok 2009, webbversion

in`låta sig verb inlät inlåtit, pres. inlåter in|­låt·er●börja befatta sig med ngt komm.inlåta sig på affärerinlåta sig i en diskussion○äv. med avs. på person, ofta ngt ned­sätt.börja ha um­gänge med ngn hennes mamma hade varnat henne för att inlåta sig med främlingarinlåta sig i/på ngt, inlåta sig med ngnsedan 1559jfr äldre sv. in­låta, fornsv. inlata ’släppa in, lämna till­träde’ Subst.:vbid1-194072inlåtande